Tisdag 7 mars Castro Verde – Messejana

Idag är vi sugna på en utflykt och vi bestämmer oss för att åka till den lilla staden Messejana, som vi har kvar på vår ”att-göra-lista”.

Men, först måste vi säga ”hej då” till det holländska damlandslaget, med Rob och hans hustru, som startar sin resa hemåt idag! Vi byter mail-adresser med varandra och enas om att vi allt haft det bra i vårat ”cosy corner”; ja som en familj, säger Rob!

Strax därefter kommer en tysk granne, som vi haft en del kontakt med och vill säga ”auf wiedersehen”. Hon ska flyga hem och jobba, medan mannen stannar kvar här i Castro Verde ett tag till. Hon lämnar två små presentflaskor av Martini som avskedspresent.

Nu är allt ”avskedande” avklarat och vi sätter kurs mot Messejana! Vädret är strålande, med riktig svensk högsommarvärme! Messejana, den lilla staden med stark influens av arabisk arkitektur i blå nyanser, var centrum i Alentejo ända fram till 1835. Idag, vilar lugnet över den lilla staden och vi ser mest några gamla farbröder som sitter på ”ljugarbänkarna” i solen.

Vi strosar sakta omkring på de smala gatorna och passerar det lilla torget med klocktornet.

Trädstammar och stolpar är inklädda med virkade rutor

Vi går vidare uppåt och uppåt, till den gamla kyrkan, med en fantastisk utsikt över omnejden.

Efter detta strosande, blir vi sugna på lite kaffe. Vi hittar en liten Taverna och medan vi njuter av kaffet, blir Errol uppvaktad av en ung, busig Messejana-flicka och Errol är väl måttligt intresserad av detta; men vi går strax vidare till Homer, för att fortsätta vår utflykt.

Barragem Monte Rocha ligger inte så långt från Messejana. Vi åker den vägen hemåt, för att se om det finns något av intresse för oss där. Många av husbilsfolket åker dit och fricampar har vi hört. Ja,  det verkar stämma; det står ett antal husbilar på parkeringarna vid barragemen och även nära Tavernan (där det lär vara mycket god grillad mat). Men, det lockar oss inte att stanna här någon längre stund, utan vi åker vidare mot Ourique. Vi börjar bli lite småhungriga nu och tänker att vi kanske kan luncha i närheten av Ourique.

Vid Ourique åker vi upp till en skyltad utsiktsplats; det borde väl vara ett lämpligt lunchställe! Oj, vägen blir smalare och smalare, ju högre upp vi snirklar oss. När vi kommit ända upp, är det ju onekligen fin utsikt och ett trevligt lunch-ställe, men fy sjutton om det börjar komma andra bilar upp hit.....nej, det är bäst att vi snarast åker ner igen och hoppas på att slippa något möte! Så gör vi och möter inte någon bil, tack och lov! Lunchen får vänta tills vi kommer tillbaka till Castro Verde!

Det blir ingen lunch här, vi åker genast ner igen!

Idag ser vi mängder med Härfåglar utmed vägen. Det verkar som de gillar värme och sol, precis som vi gör. Några Röda Glador visar också upp sig och faktiskt en vackert, lysande grön Gröngöling.

Eftermiddagslunchen smakar fint i solskenet, hemma på Campismon och nu känns det verkligen som sommar! Vi sitter ute så länge som solen är uppe, men kan ändå ha Homer-dörren öppen till långt efter sju på kvällen!