Onsdag 15 mars Castro Verde – Peniche

Under natten kom det några regnskurar och när vi tittade ut på morgonen var allting åter täckt med Sahara-sand! Ja det är såklart den kraftiga blåsten, de senaste dagarna, i kombination med regn som ger den här effekten! Denna gången var det dock inte riktigt så kraftigt sandtäckt, som vid förra tillfället!

Idag ska vi lämna Castro Verde, men vi har ännu på morgonen inte bestämt om vi ska åka åt öster eller väster! Det får bli ett familjerådslag! Det blir helt odramatiskt; Errol lägger ner sin röst; för Eva spelar det ingen roll; alltså bestämmer Björn och då blir det västerut. Vi sätter genast målet till Peniche, norr om Lissabon.

Hela förmiddagen går åt till att ta farväl av alla underbara människor! Errol har tur; medan vi fixar det allra sista med Homer, startar en fotbollsmatch mot Portugal! En tuff och snabb match, med både Laura och Bea (Telémacos och Carlas katter) som intresserad publik! Båda hejade på Homer-Zlatan, som vann!

Perfekt, framåt 13-tiden är vi till slut färdiga med allting och styr mot Peniche! GPS:en är dock inte alls överens med oss, utan styr genast ut oss på betalväg! Så fort som möjligt åker vi av denna och då får vi nya order, som bär iväg ut på småvägarna och vi hamnar till slut i Aljustrel! Vi fortsätter en stund till på småvägar, men stannar så fort som möjligt för eftermiddagslunch och så att Björn får uppfostra GPS:en! Nu har vi kört en timme utan att egentligen komma någonstans! Nåja, till slut styrs vi ut på rätt färd!

Mot Peniche!

Över floden Tejo

Ju närmre Peniche vi kommer, desto varmare och soligare blir det! De sista fem milen blir en mycket vacker resväg, med berg och dalar, genom vindistrikt.

Över berg och dal

Judasträden blommar så vackert

Framåt 19-tiden på kvällen är vi framme i Peniche och checkar in på ASA-motorhome. Vi är ca 5-6 st husbilar här, varav några svenska, som är på väg hem.

Vi boar in oss och nu är vi verkligen skyldiga Errol en kvällspromenad! Vi går naturligtvis ner till Atlanten. Det är vindstilla, men vi ser ändå att höga vågor rullar in mot stranden. Kvällen är ljummen och Errol är lycklig att få strosa fritt en stund. Nu ser vi fram emot morgondagens möte med Peniche!