Fredag 17 mars Peniche – Foz do Arelho

På morgonen ändrar vi oss med vår plan. Vi stannar inte ytterligare en natt i bunkern i Peniche. Vi hinner ändå njuta av det vackra vädret, klippformationerna åt nordväst och ändå förflytta oss till en ny upptäcktsplats!

Peniche

Vi åker ut till Papoa, klipporna längst nordväst ut på halvön. Errol kan gå lös hela tiden, för vi är de enda besökarna just nu. Det är så otroligt vackert och vi går hela tiden i en söt doftdimma från de blommande Hottentottliljorna. Vi ser fortfarande mycket få fågelarter, men några Roskarlar kan vi skåda nere bland stenarna på stranden.

Hottentottliljorna

Sedan åker vi vidare och målet är satt till Foz do Arelho, ca 4 mil norr om Peniche. Det är en liten by som ligger vid en stor lagun i anslutning till Atlanten, skyddad från vindarna. Det är enorma sandstränder och höga sanddyner runt lagunen. Där ligger en liten ställplats som vi checkar in på. Den kostar bara 4 euro, men det finns ingen el. Tömning och vatten finns samt dusch 10 min för 1 euro. Vi hinner bara boa in oss på vår plats, så träffar vi gamla grannar från Castro Verde; ett par engelsmän som flyttat till Frankrike. Vi träffas sedan flera gånger under dagen för små pratstunder. De berättar att det finns ytterligare ett par gamla Castro Verde-grannar här, nämligen våra fågelskådande engelsmän John och Chris. Vi får titta till dom senare!

När eftermiddagslunchen är avklarad och Errol ätit sin mat, tar vi en strandpromenad så att Errol får bada. Det är soligt och varmt; minst 22 grader och ingen vind. Idag tvekar han inte med att slänga sig i lagunen och simma omkring. Labbefnattet infinner sig snart nog och han rusar omkring i sanden som en tok. Han har även turen att träffa en positiv blond labbefröken, som vi gör sällskap med en stund.

Vi hoppas på att kunna skåda lite fågel i lagunen imorgon bitti, när det borde vara ebb.

Kvällen är ljummen och Homerdörren kan vara öppen länge!