Söndag 12 mars Castro Verde – Beja

Idag är det soligt och fint väder, men oj vad det blåser! Ingen bra dag för fågelskådning; det blåser alldeles för mycket på stäpperna och det blir för soligt för Errol. Vad har vi då kvar på vår att-göra-lista? Jamen, Beja har vi knappt varit i, mer än handlat på Lidl; vi åker dit. Björn hittar också på internet information om att det finns arkeologiska utgrävningar i närheten av Beja. Det kan bli en spännande dag!

En koloni av storkbon!

Vi åker först mot ”Ruines Romanas de Pisoes”. De sista 3.5 km fram till romarruinerna är en förfärlig grusväg. Den är bred, men består mestadels av hålor av varierande storlek. Vi får krypa fram med Homer till vårt mål. När vi slutligen kommer fram, ser vi att utgrävningsområdet är helt inhägnat; bakom och lås och bom. I anslutning till inhägnaden finns ett litet hus, som är bebott. Björn knackar på och kommer snart tillbaka i sällskap med en liten portugisisk dam. Det visar sig att hon har till uppgift att vakta området, eftersom det tidigare blivit vandaliserat och plundrat. Men låser gärna upp grindarna för att guida oss runt.

Området är inte alls färdigutgrävt utan varje vår kommer arkeologistudenter från Evora för att jobba vidare med undersökningarna. Ruinerna utgörs av en stor gård, som förutom den stora palatsliknande villan, innehöll hus för tjänare, lador, kvarnar osv. Gården försörjde staden Beja, som på den tiden hette Pax Julia, med bl a olivolja och vin.

Ruines Romanas de Pisoes

Den portugisiska damen är fantastisk på att guida oss; hon är en naturbegåvning i pedagogik! Hon kan inte ett ord engelska men hon talar aldrig i hela meningar, utan säger långsamt, ett ord i taget, i kombination med kropps-språk och det hela kompletteras sedan med Björns spanska ordförråd. Hon kontrollerar hela tiden att vi har förstått vad hon säger. Vi märker också att vi faktiskt har lärt oss en del portugisiska ord!

Här har vi köket

Golven var mosaikbelgda

Här kremerades de döda

De hade en 45 meter lång simbassäng

Huvudingången, mosaikbelagd med trappa i marmor

Här pressades olivoljan

Errol är dock inte det minsta intresserad av arkeologi, men han uppför sig väl och ägnar sig istället åt att äta gräs!

Efter denna fantastiska guidning, kryper vi i myrtakt tillbaka ut till den asfalterade vägen och åker vidare till Beja. Nu är det redan eftermiddag och vi är hungriga. Vi gör det enkelt för oss och äter på McDonalds, som faktiskt inte finns på många orter i Portugal!

Nu är vi redo för en vandring i Bejas historiska centrum!

 Vi går först till Regionalmuseumet, som ligger i ett väl bevarat kloster och med en kyrka från 1500-talet.

Regionalmuseum

Altaret i kyrkan

Gångarna i klostret

Vi strosar genom smala gränder upp till Castelet, som verkligen ser ut precis som en lego- riddarborg. Borgens 40 meter höga torn är byggt av marmor och ger en vidunderlig utsikt över landskapet omkring Beja.

Nu börjar eftermiddagen lida mot sitt slut; Errol är hungrig och varm. Vi strosar sakta tillbaka till Homer och åker hem till Castro Verde mycket, mycket nöjda med vår historiska dag!