Tisdag 28 februari Castro Verde – Pomarau – Mina de Sao Domingos – Serpa

Det får bli en utflykt idag igen, för vädret är mulet och lite kallt, ca 15 grader bara! Ja, men då satsar vi på Pomarao, som John tipsade oss om!

Vi åker över Mértola och kan inte låta bli att stanna på andra sidan Rio Guadiana och fotografera den vackra vyn över staden!

Sedan knagglar vi oss fram på väldigt dåliga vägar till Pomarao. Det är verkligen en väldigt liten by,  som ligger på klippväggen ner mot Rio Guadiana, som där delar sig och heter Rio de Chanca. Samhället har varit utskeppningsort för mineraler, som fraktades på järnväg mellan Mina de Sao Domingos och Pomarau, från mitten av 1800-talet till mitten på 1960-talet. Idag är det inte många invånare där och det finns ingen affär eller bageri. Men, det verkar vara populärt bland husbilsfolket, för där står nog ett femtontal husbilar uppställda vid kanten av floden.

Spanien på andra sidan av Rio de Chance

Pomaraou

 Vägen tar slut efter bron i Pomarau; den är avstängd med klippblock och grus samt skyltar som talar om att här går gränsen till Spanien! Vi stannar inte någon längre stund i Pomarau, utan åker snart vidare mot Mina de Sao Domingos.

Här tar vägen slut, vid gränsen till Spanien

Vägen fortsätter att vara dålig till Mina De Sao Domingos, det lilla gruvsamhället, uppbyggt av engelsmän. Vi stannar till en liten stund och tittar på den speciella byggnadsstilen på arbetarbostäderna, ihopbyggda i långa rader, med bara ett rum och ett fönster. Men, vädret lockar oss inte riktigt till att stanna någon längre stund, utan vi far vidare.

Vi fortsätter sedan till Serpa, som vi tidigare bara passerat förbi. Vi åker först till Campismon för att se hur den är. Det verkar vara ungefär samma priser som i Castro Verde, men det ser inte riktigt så fräscht ut. Det är gott om lediga platser, men underlaget är sand. Det är dock nära till den gamla, historiska delen av staden, så det är säkert trevligt att stanna på Campismon en tid. Vi tar en titt på det gamla Castelet med de vackra akvedukterna också, innan vi far vidare mot Beja och sedan hem till Castro Verde.

Campismon i Serpa

Måndag 27 februari Castro Verde – Guerreiro

Det verkar inte bli någon solnjutning idag, utan vädret verkar passa bättre för fågelskådning. Vi bestämmer oss för att åka tillbaka till Guerreiro, för att se vad det bjuds på för fåglar där idag.

Vi kan inte gå på samma stäppområde som sist, för idag vallar en fåraherde sin stora fårflock där. Synd, men vi provar stäppen på andra sidan vägen istället. Det drar lite småkallt med nordvästlig vind i början av promenaden, men efter någon timme börjar det spricka upp och solen kommer fram igen. Men, idag har vi inte turen med oss. Vi ser ganska få arter, men ett par stycken Tjockfot och den vackra naturen, räddar upp dagen i alla fall!

Det är tröttsamt med fågelskådning!

Vi visar vår trofé, Stortrappsfjädern, för våra fågelskådande, engelska grannar John och Chris. Vi hinner inte säga någonting, innan John säger ”Oh it´s from a Great Bustard”! Japp, nu är vi än mer bekräftade att trofén är rätt! John rekommenderar oss att besöka Pomarao, ett litet samhälle, som ligger där Rio Guadiana delar upp sig i tre floder, vid spanska gränsen. Där är fin fågelskådning, säger han, bl a av Blåtrast. Det får bli en dagsutflykt för oss snart!

Söndag 26 februari Castro Verde

Vi bestämde oss för att vara hemma i Castro Verde idag. Det är dags för stortvätt; lakan och handdukar får köras i tvättmaskinen. Morgonen börjar med täta dimmoln, som täcker solen, men så plötsligt spricker det upp och blir strålande sol. Som vi har längtat efter detta!

Tvätten kan hänga ute på tork och den är torr, bara efter några timmar. Björn sitter ute i solen och läser. Eva och Errol strosar i sakta mak omkring i Castro Verde.

Errol tycker det är alldeles för varmt och ligger sedan i skuggan resten av dagen.

Björn lagar mat utomhus, på eftermiddagen och vi sitter ute i solen och äter vår måltid. Det är en bra bit över 20 grader i solen.

Ja, det är en stillsam och njutbar dag i Castro Verde idag!

Lördag 25 februari Entradas – Castro Verde

Vi startar dagen som vanligt vid 08-snåret. Idag blir det en gemensam Errolpromenad med handkikare runt halsen och vi går mot vattentornet. Men, nej vi får inte se några Småtrappar, som vi hoppats på!

Vi strosar tillbaka till Homer och möts där av en fåraherde med sin fårflock, på höjden precis ovanför Homer. Björn tycker att han känner igen fåraherden, från ett möte förra våren. De kunde nämligen prata tyska med varandra (fåraherden hade jobbat i Tyskland i unga år). Jodå, mycket riktigt; det är samma man! Så Björn och fåraherden språkar en stund om väder och vind.

Efter frukostintag är det dags att ta med Errol och gå upp till festivalområdet igen. Carla är på plats vid i festivaltältet vid sitt hantverksbord. Vi pratar lite om upplevelserna från kvällen igår och sätter oss ner med kaffe och en god ”ost-mandelkaka”. När vi sitter där och njuter, stiger det plötsligt fram en ung kvinna till Errol och börjar ge honom massage! Errol rullar över på rygg och låter sig njutfullt masseras en god stund, säger sedan ”tack, ska vi leka nu?”. Vi passar också på att köpa fem stycken små får-ostar från den lokala osterian innan det är dags för oss att bryta upp. Vi tar farväl av Telémaco och Carla, som vi träffar nästa vecka igen. De ska åka på en liten ledighetstur några dagar, efter helgen.

Vi beslutar oss för att åka ”skådarvägen” över St Marcus de Ataboeira hem till Castro Verde. Det blir dock inga nämnvärda skådningsresultat.

Vi är tillbaka på vår boplats igen vid sen eftermiddag, mycket nöjda med vår upplevelse av kulturfestivalen!

Vi möter irländska Bill och Breda, som varit oroliga för oss. Vi hade missat att tala om för dem att vi skulle vara borta över natt. De blev oroliga när vi inte kom tillbaka och trodde att något hade hänt oss! Det är gott med goda grannar!

Fredag 24 februari Castro Verde – Entradas

Fjädern som vi hittade vid fågelskådning i Guerreiro, har vi nu kunnat identifiera (via internet) som en fjäder från en ”Pommersk Kalkon”, som Stortrappen kallades på 1800-talet i Sverige! Vilken trofé vi har!

På sen eftermiddag idag, åker vi tillsammans med Telémaco och Carla, i våra bobilar till Entradas, för att få vara med på ”Entrudancas”, en traditionell kulturfestival i Portugal.

Vi ställer upp bobilarna på en parkeringsplats. Medan Telémaco hjälper Carla att ställa iordning hennes hantverk, till försäljning i ett festivaltält, tar vi en skådarpromenad utåt vattentornet. Inga särskilda fynd finns att rapportera. På vägen tillbaka strosar vi genom Entradas gator och konstaterar att vi inte ser några skyltar eller någon annonsering om Kulturfestivalen Entrudancas. Vi ser inga som helst tecken på att något särskilt är på gång i samhället!

Telémaco hämtar upp oss vid 18-tiden, för nu börjar festivalen. Han visar oss runt på festivalområdet, som är ganska begränsat och vi hade knappast hittat det på egen hand! Invigningen har precis börjat när vi kommer. Vi får lyssna på Pedro Mestre, som är en känd musiker som spelar traditionell portugisisk gitarr. Han berättar också om gitarrens historia och tradition i Portugal (men det förstår ju vi inte mycket av!).

Nu är klockan redan ca 20 och vi får en paus, där vi hinner hem till Errol för en liten kvällskissning.  Sen går vi tillbaka till festivalområdet och söker upp Telémaco och Carla för att äta en traditionell, portugisisk måltid på en liten Taverna. Björn och Eva väljer att äta ”Migas com porco” (”brödmos med sparris” och kryddat fläskkött), bröd, oliver, får- och getost, vin – allt är lokalproducerat förstås! Det smakar mycket gott!

Tavernan är helt fylld av hungriga festivaldeltagare och mitt under allt ätande stämmer några män upp en traditionell arbetarsång, med mäktiga stämmor. Sedan fortsätter de att sjunga sång, efter sång, så länge som vi sitter kvar på Tavernan. Sångerna handlar om det hårda arbetet på fälten, om arbetet i gruvorna och om den vackra naturen i Alentejo samt om kärlek, förstås! Tänk att alla verkar kunna dessa sånger!

Vi får nu skynda vidare till en minneskonsert av José Afonso. Han var en musiker som komponerade och sjöng kampsånger i samband med revolutionen 1974. Han skrev även traditionella arbetarsånger, men i lite mer modern tappning. Det är nu i dagarna 30 år sedan han avled och minnet av honom bevaras i varje portugisiskt hjärta.

Hålltiderna i festivalprogrammet stämmer inte alls (vi är ju i Portugal!). Det mesta både börjar och slutar mycket senare än utsatt tid. Programtiden för Fado är kl 23:30 till 24:15. När vi kommer kl 24 börjar den precis och slutar inte förrän 01:15. Fadon lyssnar vi på i ett snickeri, där man bara ställt in ett antal stolar i den helt intakta arbetsmiljön med både verktyg och doft högst närvarande! Underbar Fado och härlig miljö!

När Fadon är slut, blir Telémaco och Carla sugna på något sött! Så hemvägen blir förbi ett bageri. Telémaco bultar på dörren och Carla rycker i handtaget; till slut kommer en kvinna och släpper in oss i bageriet. Våra glasögon immar omedelbart igen och sikten blir noll; det känns som 100 grader varmt därinne! Här bakas och gräddas bröd för fullt; det finns nygräddade kakor att köpa för några cent så Telémaco och Carla blir mycket nöjda. Nu kan vi gå hem och sova gott; klockan är 01:30!

Torsdag 23 februari Castro Verde – Guerreiro

Inatt vaknade vi av lätt regn mot Homertaket och på morgonen blev vi mycket förvånade när vi tittade ut; allting är täckt av ett fint sandstoft! Efter Errols morgonpromenad säger Björn att solen fortfarande är förmörkad av ett rött sandstoftmoln. Alla bobilsgrannar är snabbt ute och börjar putsa och tvätta på sina bobilar och tillbehör!

Vi bestämmer oss för att åka på skådarutflykt till Guerreiro igen. Soldiset verkar ligga kvar hela dagen, så det blir inte alltför varmt för Errol att promenera omkring. Vi tar våra tubkikare med oss och knallar iväg ut mot fälten och kullarna. Snart nog ser vi ett litet gäng Stortrappar flyga upp framför oss. Vi beslutar oss för att följa dem och hittar snart nog på ett par av dem. De skrider sakta och värdigt fram i det gröna gräset och vi kan njuta av dem hur länge som helst! Nu kan vi verkligen säga att vi har sett Stortrapp! Vi får även se Tjockfot, mängder med Tornfalkar och Rödhönor, som irrar omkring. Efter ett par timmars strosande och skådande, går vi tillbaka till Homer för lite sen lunch.

Busshållplatsen i Guerreiro

Nu är det redan sen eftermiddag och vi beslutar oss för att åka hem till Campismon igen, mycket nöjda med vår skådardag! Men, än mer nöjda ska vi bli; mellan Viseus och Rolao; högst upp på en stenhög, helt nära vägen, sitter en Minervauggla! Björn har möjlighet att nita med Homer, så vi hinner verkligen se den! Vi som så länge har väntat på att få skåda en Minervauggla! Vilken fantastisk avslutning på dagen!

Onsdag 22 februari Castro Verde

Idag får det bli en hemmadag i Castro Verde. Vädret verkar bli en repris av igår och solen orkar inte riktigt ta sig igenom dimmolnen, men det är mycket skönt de stunder den gör det!

Björn ägnar i princip hela dagen åt att uppdatera kartorna i Ipaden. Det strular som sjutton för honom att få igång det hela. Det går åt mycket energi och humör, men till slut börjar några kartor rulla in, men långt ifrån alla!

Antonio kommer för att visa vin som han köpt på Intermarché och rekommenderar oss att göra detsamma. Eva frågar honom varifrån vinet kommer och Antonio börjar beskriva i detalj; ”först rakt fram, sedan vänster och sedan höger” osv i en lång vägbeskrivning (tror Eva!) men när han sedan säger ”mittemot mjölken”, förstår Eva att han beskriver var vinet är placerat i affären och inte varifrån det kommer! Det blir roliga språkförbistringar ibland!

Medan Björn sliter på med uppdateringarna, tar Eva och Errol en promenad. Till vår stora förvåning får vi se en hel familj med Helena-astrilder (7 st) vid den lilla vassdammen nedanför Campismon! Så då var det ju såklart en Helena-astrild som Björn såg häromdagen. Vi har dock aldrig sett dem här i Castro Verde förut! Roligt fynd!

Efter promenaden tar Eva en cykeltur ut till den lilla barragemen, för att kontrollera om fågellivet har ändrat sig från förra veckan. Minsann, det har förändrats! Vadarna har börjat komma tillbaka; Styltlöpare, Drillsnäppa och Skogssnäppa finns där igen. Ägretthägern är på plats. En ormvråk försöker smita undan från Svartkråkorna med sitt byte, men den har inte lätt att försvara sig mot de envisa kråkorna!

Barragemskådning

Under tiden har Björn pratat med Telémaco och Carla om festivalen i Entradas. Vi kommer att åka dit på fredag, direkt efter lunch och de vet en bra plats att stå på med våra bobilar.

Telémacos katt Beatrice spanar på Errol

Antonio har lagat mat utomhus idag också. När Eva går förbi ropar Antonio ”hämta en liten skål, så får du smaka”. Idag är det en förstärkt Sopa da Pedra (grönsaker, potatis, lök, vitlök, lite fläskkött, bönor, goda kryddor) och den smakar underbart gott! Björn ropas dit och får också smaka. Vi bestämmer oss för att göra en liknande soppa/gryta ikväll och cyklar genast bort till Intermarché för att handla!

Ikväll är det dags för Filmstudion, men vi skippar filmen, för det visar sig att språket är franska och det är inte precis vår starka sida!

Tisdag 21 februari Castro Verde – Guirreiro

Idag är det dags för en fågskådningstur igen. Vädret är lite varmare, men soldisigt, så det passar bra! Vi vill åka ut till Guirreiro igen för att spana Trappar och nu också Skatgök förstås!

Idag sitter vi och babblar med varandra i Homer, så vi missar vår avfart till Rolao! Vi får ta nästa avfart istället, mot Joao Serra; vidare mot Pelhinos och Figueirinha och till slut framme vid Guirreiro. Fast det gjorde då rakt ingenting med denna felkörning, för det är ju ändå inom samma område och naturen är underbar! Vi får också se en Svartvingad Glada sväva över fälten utmed vägen!

Guirreiro

Väl framme i Guirrero väljer vi att gå en skådarpromenad utåt fälten på andra sidan byn, där vi inte har varit förut. Naturen är mycket vacker och det dyker upp små barragemer, men vi ser endast ett par Snatteränder där och faktiskt fem stycken sköldpaddor. Errol försöker förtvivlat komma ner till vattnet för ett dopp, men det är omöjligt för barragemerna är inhägnade! Nej, inga Trappar här inte! Det enda vi hittar är en fin fjäder, som faktiskt kan komma från en Stortrapp?

Är det en fjäder från en Stortrapp?

Vi strosar sakta tillbaka till byn och går hem till Homer för lite sen lunch. Errol slänger sig ner i skuggan, Eva går in i Homer för att fixa lunchen och Björn får i uppdrag att spana av omgivningarna med tubkikaren. Rätt vad det är ropar Björn ”här är dom”! Eva rusar ut, men för sent! Jodå, Björn har fått span på tre stycken Småtrappar som flyger förbi på fältet, men snabbt försvinner bakom en kulle! Äntligen visar sig Småtrapparna!

Vi fortsätter vårt spanande under lunchen och går sedan i den riktning som Småtrapparna visade sig. Nej, inga fler Trappar, men istället dyker det upp ett Tjockfotspar, som låter sig väl beskådas. Vi ser också mängder med Tornfalkar, minst 15 stycken, som ryttlar och dyker ner mot marken för att slå sitt byte. Kanske är några också Rödfalkar, det vet vi inte? Frampå eftermiddagen nöjer vi oss med skådandet och det är dags att fara hemåt igen.

När vi åker mellan Viseus och Rolao, ropar Eva plötsligt ”kolla Stortrappar”! Där går det 20 st Stortrappar, på ett fält, helt nära vägen! Vi kan turligt nog stanna Homer helt intill och hinner njuta av synen, innan de lyfter och flyger över vägen, rakt framför Homer, bortåt ett annat fält! Vilken ljuvlig syn!

Mycket, mycket nöjda med dagens skådning åker vi hem till Castro Verde för kvällsrutinerna; Errolpromenad, duschning och matlagning!

Måndag 20 februari Castro Verde

Idag blir det en hemmadag, för vi hoppas på lite solnjutning på eftermiddagen, för det har vädergudarna lovat oss!

Förmiddagen är solig, men en kall nordan blåser på oss! Vi passar på att skicka ett MMS på franska, till Patrice och Jeany, med hjälp av Google Translate och vi skickar med ett foto från Mértola, som de säkert känner igen.

Eva och Errol strosar sedan en långpromenad runt i Castro Verde.

Gatuskyltarna i Castro Verde är underbara och består förstås av kakel!

Så här kan det också se ut mitt i Castro Verde

Mera kakel!

Björn pratar under tiden med våra holländska grannar fågelskådarna. Igår hade de turen att få se en Skatgök, sittandes på ett staket, så de kunde t o m fotografera den! Det var i samma område som vi åkte i igår. Så nu har vi en Skatgök att jaga också! Holländarna lämnar nu Castro Verde och drar vidare på ny fågelskådning i Extramadura i Spanien.

Nej, det blir ingen solnjutning idag för nordan vill inte ge upp med sitt blåsande. Vi tar en promenad på sta´n istället. Björn går in på Worten, för att fråga om de har en liten Tv med 12 V uttag till Homer. Nej, det är klart de inte har! Sedan går vi vidare till Urmakaren för Björn behöver batteri till sitt armbandsur och det fixar dom lätt för 2.50 euro!

Telémaco kommer och knackar på Homerdörren på kvällen. ”På fredag måste ni åka med oss till Entradas i er Homer, om ni vill lära er mer om Alentejo”, säger han och lämnar över ett program över ”Entrudancas 24-26 fev”! Såklart vi vill, så nu ska vi försöka sätta oss in i vad programmet innehåller, men vi förstår att det bl a är dans. Vi vet också att Carla ska vara med på en hantverksutställning där i Entradas. Det här blir spännande!