Fjädern som vi hittade vid fågelskådning i Guerreiro, har vi nu kunnat identifiera (via internet) som en fjäder från en ”Pommersk Kalkon”, som Stortrappen kallades på 1800-talet i Sverige! Vilken trofé vi har!
På sen eftermiddag idag, åker vi tillsammans med Telémaco och Carla, i våra bobilar till Entradas, för att få vara med på ”Entrudancas”, en traditionell kulturfestival i Portugal.
Vi ställer upp bobilarna på en parkeringsplats. Medan Telémaco hjälper Carla att ställa iordning hennes hantverk, till försäljning i ett festivaltält, tar vi en skådarpromenad utåt vattentornet. Inga särskilda fynd finns att rapportera. På vägen tillbaka strosar vi genom Entradas gator och konstaterar att vi inte ser några skyltar eller någon annonsering om Kulturfestivalen Entrudancas. Vi ser inga som helst tecken på att något särskilt är på gång i samhället!
Telémaco hämtar upp oss vid 18-tiden, för nu börjar festivalen. Han visar oss runt på festivalområdet, som är ganska begränsat och vi hade knappast hittat det på egen hand! Invigningen har precis börjat när vi kommer. Vi får lyssna på Pedro Mestre, som är en känd musiker som spelar traditionell portugisisk gitarr. Han berättar också om gitarrens historia och tradition i Portugal (men det förstår ju vi inte mycket av!).
Nu är klockan redan ca 20 och vi får en paus, där vi hinner hem till Errol för en liten kvällskissning. Sen går vi tillbaka till festivalområdet och söker upp Telémaco och Carla för att äta en traditionell, portugisisk måltid på en liten Taverna. Björn och Eva väljer att äta ”Migas com porco” (”brödmos med sparris” och kryddat fläskkött), bröd, oliver, får- och getost, vin – allt är lokalproducerat förstås! Det smakar mycket gott!
Tavernan är helt fylld av hungriga festivaldeltagare och mitt under allt ätande stämmer några män upp en traditionell arbetarsång, med mäktiga stämmor. Sedan fortsätter de att sjunga sång, efter sång, så länge som vi sitter kvar på Tavernan. Sångerna handlar om det hårda arbetet på fälten, om arbetet i gruvorna och om den vackra naturen i Alentejo samt om kärlek, förstås! Tänk att alla verkar kunna dessa sånger!
Vi får nu skynda vidare till en minneskonsert av José Afonso. Han var en musiker som komponerade och sjöng kampsånger i samband med revolutionen 1974. Han skrev även traditionella arbetarsånger, men i lite mer modern tappning. Det är nu i dagarna 30 år sedan han avled och minnet av honom bevaras i varje portugisiskt hjärta.
Hålltiderna i festivalprogrammet stämmer inte alls (vi är ju i Portugal!). Det mesta både börjar och slutar mycket senare än utsatt tid. Programtiden för Fado är kl 23:30 till 24:15. När vi kommer kl 24 börjar den precis och slutar inte förrän 01:15. Fadon lyssnar vi på i ett snickeri, där man bara ställt in ett antal stolar i den helt intakta arbetsmiljön med både verktyg och doft högst närvarande! Underbar Fado och härlig miljö!
När Fadon är slut, blir Telémaco och Carla sugna på något sött! Så hemvägen blir förbi ett bageri. Telémaco bultar på dörren och Carla rycker i handtaget; till slut kommer en kvinna och släpper in oss i bageriet. Våra glasögon immar omedelbart igen och sikten blir noll; det känns som 100 grader varmt därinne! Här bakas och gräddas bröd för fullt; det finns nygräddade kakor att köpa för några cent så Telémaco och Carla blir mycket nöjda. Nu kan vi gå hem och sova gott; klockan är 01:30!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar