Torsdag 20 oktober Castro Verde
Dagen har ägnats åt vardagsrutiner, som sagt, allting tar lååång tid att uträtta! Vi börjar dagen med stortvätt; lakan, handdukar och kläder. Men, när Eva går för att ta ut tvätten och hänga upp den, visar det sig att maskinen är långt ifrån klar och den tvättar för fullt på 90 grader!! Åh neej, vi  kommer inte att ha några kläder att ta på oss! Allt har såklart krympt och vi måste köpa nytt!! Förtvivlad går Eva till Receptionen för att se om de kan hjälpa till att få stopp på maskinen. Nej, den går inte att hejda, fast kontakten dras ut – den tvättar envist vidare på 90 grader! Ok, det är bara att vänta och se! Några timmar senare är maskinen klar med sitt tvättande och till Evas stora förtjusning är kläderna helt sig lika, så antingen har maskinen inte alls tvättat på 90 grader eller så har vi fantastiskt god kvalitet på våra kläder!

Vår Göktyta kommer sedan en stund och visar upp sig fint. Sätter sig på staketet intill oss och putsar sig i godan ro! Dock tillåter den oss inte att fotografera!

På vår boplats är det inte mer än ca 10 husbilar för tillfället. En så´n här hemmadag blir det därför mycket prat och bekantande med grannar. De är alla mycket förtjusta i Errol (såklart!) och han blir därför en god kontakttråd.

Så idag blir det ”grannarnas dag”!

I en pytteliten husvagn bor en äldre man från Nederländerna – en jättelång, smal man i världens minsta husvagn. Han bjöd Errol på att slicka ur hans Youghurtburk idag, berättade sedan om sin senaste hund och visade så sitt fotoalbum med bilder på vovven.

Nästa bekantskap blir ett par från Nederländerna, som bor i Karibien i Curacao. De saknar dock Europa och tuffar därför runt med husbil en del av året. De tycker också att det är skönt att slippa orkaner och cykloner som härjar i Karibien under denna årstid. ”Ni har en underbar hund!”, avslutar de samtalet med!

I tvättstugan blir det långt samspråk med två samresande damer från Nederländerna. De reser i en ombyggd budbil. De har tidigare rest med lite större husbil, men ville sedan ha en smidig, liten bil för att kunna köra i städer med trånga gränder och även lätt kunna parkera. De var också missnöjda med de flesta husbilars utrustningar. De lät en firma bygga om budbilen utifrån deras ritningar och önskemål; utdragbara sängar (för att slippa klättra över varandra), hållare för mobiler och läsplattor,  taklucka med aircondition, cykelhållare som skjuts uppåt och nedåt för att lätt lasta cyklarna osv.

Längst ner på vårt boställe, lite för sig själv, står en ”hantverkarbil”. Där bor en man som har båda sina ben amputerade ovanför knä. Han kör sin rullstol och lastar den flinkt in och ut ur bilen. Varje dag tar han ut sina Bongotrummor och spelar en lång stund, alldeles för sig själv.

Lite längre bort tältar den en mycket gammal man, i ett mycket litet runt ”plasttält”. Hur han klarar att krypa in och ut ur tältet, undrar vi också över.

Ja, tänk så lika och olika vi människor är, som samlas på vår Campismo Caravanismo i Castro Verde. Det är spännande liv!

Campismo Caravanismo i Castro Verde