Torsdag 10 november Castro Verde

Igårkväll gick vi till Filmstudion med våra portugisiska grannar. Precis som förra gången var det inte så många personer där; gissar att vi var ca 10 stycken. Viss ny presentation av oss blev det också men andra kände igen oss från förra tillfället. Filmen började ca kl 22; ”Victoria” - regisserad av Sebastian Schipper; filmad i en enda tagning – inga klipp eller pauser. Dialogen var viktigare i denna filmen än den förra så vi var glada att de pratade mestadels engelska och även lite tyska. Filmen var 2 tim och 20 min lång, men den fångade oss så mycket att vi inte alls kände det som lång tid. Återigen gick vi därifrån med laddade ”filmbatterier” och fick diskutera filminnehållet med Carla och Thelomaki på hemvägen.

"Victoria"

Vi tog samtidigt med oss en fin broschyr med en agenda över alla kulturevenemang som händer året ut, här i Castro Verde. Vi inser snabbt att vi kommer att ha fullt upp om vi stannar kvar här! Detta lockar oss så klart också till att bo kvar! Första evenemanget (utöver Filmstudion nästa vecka) är en Jazzkonsert nästa fredagkväll.

Idag är det strålande sol och ca 19 grader varmt, men en sval vind blåser. Carin och Bengt har beslutat att åka vidare söderut idag. Vi får en pratstund och byter mail-adresser innan vi vinkar ”hej-då” till dem.

Nu blir det barragemskådning och Errol kan hänga med idag också. När vi kommer fram står det en äldre man och en yngre kvinna där och fiskar. Björn börjar samspråka med dem på spanska och lite engelska. De är nyfikna på våra kikare och tittar länge, mest i tubkikaren (på sina grannar, gissar vi).

Idag kommer tre stycken vita storkar flygande mot barragemen, så de är väl på gång tillbaka mot Castro Verde så sakteliga. Vi skådar inte så många vadare idag och inga nya arter, utöver storkarna. Eva passar på att leta upp en träkäpp att ta med hem. Den ska användas till att mota alla lösspringande gangstergrabbar med.

Hem till sen lunch ute i solen och Errol vilar ut inför joggingturen med Eva ikväll. Vi tar en joggingrunda i utkanten av Castro Verde och ”hundkäppen” tas med, men behöver dock inte alls användas ikväll. Vi träffar, till Errols stora lycka, bara en underbart söt, liten ettårig labradorfröken! De blir kärlek vid första ögonkast, men tyvärr finns ingen plats för lek. Errol tittar längtansfullt efter henne när hon ”släpas” iväg i sin blåa sele, av husse!

Castro Verdes kulturevenemang